I höstas slutade jag med ridningen (inte helt), vilket jag aldrig trodde jag skulle göra. Men saker förändras.

Utan ridningen hade jag ingen aktivitet under veckorna så jag bestämde mig för att börja träna. Har alltid tänkt att jag inte är nöjd med hur jag ser ut, men har inte heller gjort någonting åt det. Så när jag fick ett gymkort i julklapp bestämde jag mig för att ändra livsstil. Till en början gick det väldigt bra. Sen kom en svacka, men när jag kom ur den svackan gick det dubbelt så bra.

Under våren och sommaren har träningen gått både uppåt och neråt. Första gångerna det gick mer neråt än uppåt blev jag väldigt besviken på mig själv och arg för att jag inte kunde träna. Men nu har jag på ett sätt "vant" mig med att det inte alltid går uppåt med träningen. Man blir sjuk ibland och då kan/ska man inte träna. Men att gå från att träna 5-6 gånger i veckan till 0 på grund av att man är sjuk är inte roligt. Man får sån motivation till träning när man är sjuk att man inte vet vart man ska ta vägen. Man skulle kunna lyfta hus eller springa 1000 varv runt jorden känns det som.

Jag har mål med min träning, som jag i januari hade som mål att nå till skolavslutningen. Men så blev det inte. Mitt mål kvarstår men nu ser jag det som ett väldigt långsiktigt mål. Har istället delmål och tar dagarna som de kommer.

Det viktigaste är att jag fortsätter tycka det är roligt och att viljan finns.